Som rö för stomen, spjuten föllo
Så jemnt och vågrätt ned,
Och Sachsarne sig slutne höllo
I blankt och taggigt led,
Och sade: “Denna vilda skara
Sig trodde på en klappjagt vara
Och drefvo skallet fram;
Men vildarne vi göra spaka
Och skola drifva dem tillbaka
Med stor förlust och skam.”
18.
Från passets blodbad öfverblifna,
Jag några skyttar såg;
Af Alpines kämpar framåt drifna,
Som skum på hafvets våg;
Och öfver denna vågen blänkte,
Som blixtar, svärdens egg,
Och mörka sköldar, nedåt sänkte,
Som skärens svarta vägg.
Jag hörde lansar sönderspringa
Som när det stolta träd
Af stormen bräcks, och svärdshugg klinga
Som hammare på städ.
Men Moray rytteriet svängde,
Som uti bakhåll stod
Och inpå Alpines flygel trängde
“Nu, Riddare, friskt mod!”
Skrek han. “Se, deras leder svigta
