204
Och trasiga baner
Sig speglade i böljans spegel,
Liksom de sönderslitna segel
I storm man flyga ser.
20.
Åt berget sneglade från stranden
De Sachsers trumpna här,
Tills Moray vinkade med handen,
Och sad': “Se, holmen der,
Dit röfvarpacket plägar draga
Sitt byte i förvar,
Nu blott bebos af qvinnor, svaga
Förutan mäns försvar;
Dock tyckas de för oss ej frukta,
De der sig säkra tro,
Men vi den glupska varulf tukta
Och vi ta bort hans bo.
Jag blott en dristig karl behöfver
Som ditåt simma törs,
Att hemta mig en båt hitöfver
Och han skall få min börs!”
Ur ledet en soldat sågs hasta:
Sitt harnesk och sin kask
Han aftog, att i sjön sig kasta,
Han samm mot ön så rask.
De Sachser segrens försmak njöto
Och gjorde gräsligt larm;
Af rädsla barn och qvinnor tjöto
Och Alpines män af harm.
