208
Sin röst med min förena skall,
Och äfven hon, ej mera kall,
Skall gråta öfver Alpines tall.”
23.
Emedlertid med blicken skum
Satt Elin i ett präktigt rum,
Der morgonsolen lekte mild,
Med målad fönsterrutas bild.
Men fåfäng sken dess herrlighet
På gyldne tak och grann tapet,
Och fåfängt blef på kostligt bord
Af hofmän en anrättning gjord.
Den stackars flickan gaf ej akt
På kräslig mat och kunglig prakt;
Och om hon stundom derpå såg,
Hon mera smärtsamt kom ihåg
Den stora saln på lilla ön,
Der, efter slutad morgonbön,
Sin far hon ofta njuta sett,
Den enkla frukost hon beredt,
Då Lufra låg vid hennes fot
Och läckerbitar tog emot,
Och Malcolm gaf åt hennes far
Om dagens jagt befängda svar,
Hvaraf hon kunde lätt förstå
Att andra ting han tänkte på.
Den som så enkla nöjen fann
Dem ensamt rigtigt skratta kan.
