Men hastigt höjde hon sin blick
Och tyst på tå till fönstret gick;
Hvad trollmusik på kungens borg,
Förmår väl skingra hennes sorg?
Jo, från ett torn tätt ofvanför
En känd och älskad röst hon hör.
24.
Den fångne jägarns sång.
Min vindthund vämjes vid sin mat,
Min falk är mätt af goda dagar,
Min häst i stallet står så lat,
Och jag min fångenskap beklagar
Ack, om jag fick i skogen springa
Som förr, och jaga hjorten vig,
Och höra spända bågen klinga;
Det lifvet passade för mig!
Jag leds att räkna tröga slag
Af detta tornur vid min sida,
Och uppå muren se Guds dag,
Tum efter tum, så långsamt skrida.
Min ottsång förr var lärkans qvitter,
Nu väckes jag af kajors krig;
Och fast på kunglig borg jag sitter,
Dess salar äro ej för mig.
Jag mer med dagen ej står opp,
Att sola mig i Elins öga,
Och sedan följa hindens lopp
