210
I skogens snår, på fjellar höga;
Ack, när om qvälln till ön jag hunnit,
Hon vänligt mötte på min stig!
Men denna sällhetstid försvunnit
För henne, kärleken och mig!”
25
Knappt jägarn dystra sången slöt;
Än Elin tysta tårar göt
Och Malcolm sorgligt tänkte på;
Då någon sakta hördes gå.
Det riddarn Snowdoun var, som kom
Och Elin fort sig vände om,
På det att fången än en gång
Ej skulle stämma upp en sång.
“Fitz James, välkommen!” sad' hon, huld
“Hos er jag står i helig skuld.”
Fitz James.
“Ack, säg ej så, jag dig besvär!
Du ingen tack mig skyldig är.
Ty värr, jag ej den makten har
Att återskänka dig din far;
Men du med kungen tala bör
Och jag till honom straxt dig för.
Han är ej hård, fastän ibland
Hans hetta tager öfverhand;
Kom, goda Elin, följ med mig,
Din konung redan väntar dig!”
