Och gissade att kungen var
Mer ond på den, som gett försvar
Åt hennes fader, och som fräck
Till uppror väpnat Alpines slägt;
Så, lydande sin känslas råd,
Hon bad för Rodrik Dhu om nåd.
“Blott kungars kung, ej dödlig man
Dig denna nåd bevilja kan!
Mitt bästa gods jag gerna gaf
Att rycka Rodrik ur hans graf.
Jag pröfvat har hans tro, hans svärd,
Och han mot mig var ädel värd.
Men du om annan gunst kan be,
För någon fången vän kanske?”
Hon såg sig rodnande omkring
Och blygsamt Douglas gaf sin ring,
Liksom hon tyckt det vara skam
Att sjelf sin önskan föra fram.
“Min pant då mist sin kraft, och jag
Skall endast dömma efter lag;
Kom Malcolm!” — Fram nu Graham gick
Och föll på knä, med nedsänkt blick —
“Förmätne yngling! Ingen ber
För dig om skonsmål, som du ser;
Jag derför lagens röst blott hör
Och strängt vasallen straffa bör,
Som lönt sin fosterfaders nåd
Med trolöshet och öfverdåd,
Och sökt ibland sin trogna Clan
Sida:Sjöfröken 1829.djvu/227
Den här sidan har korrekturlästs
215
