Sida:Sjöfröken 1829.djvu/252

290.

Noter till Femte Sången.

förflutna århundradet oroades Invernesshire af en märkvärdig Kateran, eller Högländsk röfvare, vid namn John Gunn. En Officer, som anförde ett litet detachement, hvilket skulle convoyera en summa penningar till Inverness, ämnad till garnisonens aflöning, blef genom en oförutsedd, händelse nödsakad att taga nattqvarter i ett uselt värdshus vid vägen. En främmande, i Högländsk drägt, inträdde i mörkningen på samma värdshus, och Engelsmannen bad honom deltaga i sin aftonmåltid, hvartill han, efter någon vägran, samtyckte. Under det derpå följande samlalet fann Officeraren att Högländarn noga kände alla landets vägar, samt bad honom således, att den följande dagen göra sig sällskap, och döljde icke sin farhåga för den namnkunnige röfvaren John Gunn. Högländaren låfvade ändtligen att följa honom, och de begåfvo sig andra morgonen på vägen. Vid ankomsten till en mörk, ödslig dal, föll talet åter på John Gunn, och hastigt frågade Högländaren: ”Har ni lust att se John Gunn och hans följe?” hvarpå han, utan att afbida svar, hvisslade, och Engelsmannen blef med sin lilla tropp kringränd af en sådan mängd Högländare, att motstånd icke kunde komma i fråga. ”Främling!” fortfor Högländaren, ”jag är just samme John Gunn, som ni, icke utan skäl, fruktat skulle anhålla er. Jag gick i går aftons till värdshuset, blott för att utforska hvilken