väg ni ämnade taga, och ville sedan, jemte mina kamrater, befria er från ert anförtrodda gods. Men jag kan ej svika det förtroende ni visat mig; och sedan jag nu öfvertygat er, att ni är i mitt våld, låter jag er oskadd och oplundrad färdas vidare.” Han underrättade nu Officeraren om den väg han borde taga, och försvann med sitt folk, lika hastigt som det framkommit. | |
Sid. 157. | Den nu förfallna fästningsvall, (4) Den ström som kommer från Vennaehar, (den nederste af de trenne sjöarne), flyter genom ett flackt kärrland, kalladt Bochastle. På en liten höjd synas lemningar af fästningsverk, som tros vara Romerska. |
Sid. 157. | till anfall och försvar (5) I fordna tider var man vid dueller icke alltid så nogräknad om den likhet i vapen, som nu anses så nödvändig. Det är väl sannt, att stridsdomrarne vid offentliga envig sökte åstadkomma en fullkomlig jemnlikhet i fördelar emellan de stridande; men i enskilda dueller var det annorlunda. I det blodiga enviget emellan Quelus (Franske Konungen Henrik den III:s gunstling), och Antraguet, med tvänne sekundante |
Sida:Sjöfröken 1829.djvu/253
Den här sidan har korrekturlästs
291
Noter till Femte Sången.