på hvardera sidan, hvarifrån blott två personer kommo med lifvet, beklagade sig Quelus, att hans vederpart medtagit dolk, hvarmed han parerade stötaren, hvaremot Quelus måste till parering nyttja venstra handen, som dervid svårt sårades; men Antraguet svarade: “Du har gjort mycket illa, som glömt din dolk hemma; ty nu äro vi här för att slåss, och icke för att tvista om olikheter i vapen.” Deremot uppförde sig en yngre broder af Huset Anbanye mera ädelt, vid ett annat dylikt tillfälle, ty han kastade bort dolken, då hans vederpart förebrådde honom denna olikhet i vapen. | |
Sid. 160. | För Rodrik var det illa nog (6) En rund sköld af något lätt träslag, öfverklädd med tjockt oxläder, hvilket fästades med koppar- eller jernnaglar, var en oumbärlig persedel i en Högländares krigsrustning. Vid anfall af reguliert infanteri emottog denna sköld stöten af bajonetten, som fastnade deruti, hvarefter Bergskotten med sitt slagsvärd anföll den värnlöse soldaten. |
Sid. 160. | utomlands i fäktkonst lärd (7) Bruket af försvarsvapen, och i synnerhet |
Sida:Sjöfröken 1829.djvu/254
Den här sidan har korrekturlästs
292
Noter till Femte Sången.