|
skölden, var ännu allmänt i Drottning Elisabeths tid, ehuru värjan ensam då och då tyckes hafva varit begagnad. På kontinenten hade värjan längesedan utträngt sköld och svärd uti enskilda dueller. Fäktmästarne voro vanligen Italienare, hvilka gjorde så stor hemlighet af sin konst, att de ej tilläto någon vara närvarande vid undervisningen, utom lärjungen, samt före lektionens början undersökte skåp, sängar och andra ställen, der de misstänkte någon obehörig åskådare vara gömd. | |
| Sid. 161. | Ett hugg han modigt emottog, (8) Jag har icke vågat göra detta envig så grymt och rysligt som det, hvilket ägde rum emellan Sir Ewan Lochiel, hufvudman för Clanen Cameron, och en Engelsk Adelsman, under det stora borgerliga kriget. Denne Ewan, med tillnamnet Dhu, eller den svarte, höll sig i det yttersta till Konungens Parti, och hans ständiga ströftåg gjorde honom till en besvärlig granne för republikanska garnisonen i Inverlochy. Kommendanten afsände derföre 300 man, som skulle förhärja hans egendom och fälla ned hans skogar; men Lochiel anföll dem oförmodadt med en ringa styrka, och republikanerna blefvo nästan samtligen nedhuggne. Under återtåget hade en af de starkaste och tappraste Engelska Officerarne |
Sida:Sjöfröken 1829.djvu/255
Den här sidan har korrekturlästs
293
Noter till Femte Sången.
15*
