14
12.
Naturen, moderligt och mildt,
Här utsått växter fritt och vildt;
Hvitsippan stod i dunkel sal,
Af hagtorn, hassel, grön och sval;
Der äfven oxlägg och viol
Blygt gömde sig för regn och sol;
Lukttörnet doftade så skönt,
Och alla skiftningar af grönt,
Inblandades i mossans färg,
På skrofliga och spruckna berg.
Vid bäcken aspen sina qval
Förtäljde för den kalla al;
På kullar stodo ask och ek,
Som kämpar uti bardalek;
Än högre upp, der borgens brant
Mest tycktes mötas kant mot kant,
Sågs tallen ifrån vresig stam,
De krökta grenar skjuta fram
Tvärs öfver himlens smala streck,
Som mellan bergens toppar geck,
Att vandrarn endast då och då,
Fick se en skymt af himlen blå;
Och hela scenen var så vild,
Som någon dröm- och feberbild.
13.
Framför sig jägarn såg en rand,
Af vatten skymta fram ibland
