Ty skrällens orsak nu han såg.
Ett blottadt svärd på golfvet låg
Ur slidan fallet, hvilket hängt
Uppå ett hjorthorn vårdslöst slängdt.
Ty minnen efter strid och jagt
Utgjorde rummets största prakt.
Här jagtspjut jemte skölden hård,
Ett valdthorn vid en hillebård.
Der tänder af en vildsvinsgalt
Och slagsvärd, bågar öfverallt.
Här grinade en lo, så arg,
Der hängde huden af en varg
På elgens horn, och midt emot
Ur-oxen blängde fram sitt hot,
På slitna fanor och standar
Satt mången svartnad blodfläck qvar,
Och skinn af rådjur, utter, skäl,
Beklädde väggarne så väl,
Att deraf blef ett draperi,
Och knappt en öppning sågs deri.
28.
Se'n jägar'n sin förundransgärd
Betalt, han tog det fallna svärd
Från golfvet, och det vägde lugnt
I handen: ”Detta svärd är tungt
Och svårt att föra”, sade han;
”Jag känner blott en enda man,
Hvars starka arm i blodig kamp
