Sad ”att han Riddarn Snowdoun var
Och James Fitz James det namn han bar.
En mager egendom, hans arf,
Från tidehvarf till tidehvarf
Hans ätt med svärdsmakt blott behöll;
I dylik fejd hans fader föll
Och sjelf han redan ofta nog
Till sjelfförsvar i härnad drog.
I dag med Lord Moray på jagt,
Blef han på villostigar bragt,
Då han för djerft förföljt en hjort
Och som han ridit strängt och fort,
Så störtade hans goda häst;
Dock, det som sker, är alltid bäst.”
30.
Man Riddarn ej förtänka må
Att han nyfiken var, att få
Upplysning, om hos hvem han var,
Om Elins börd och hennes far. —
Den äldre damens fina ton
Hos honom stadgade den tron
Att hon besökt båd Hof och stad;
Och Elin, fastän barnsligt glad
Och anspråkslös, på landtligt sätt,
Dock tydligt var af ädel ätt;
Ty sällan uti lägre stånd
Sågs dylik blick, fanns slikt förstånd,
