32
Sof, din hund är hos dig trogen,
Sof, ty hästen sofver godt
Der han ligger död i skogen.
Sof, ty slutad är din jagt;
Englar hos dig hålla vakt,
Att ej valdthorn dig må väcka
Eller drömmar dig förskräcka”
33.
Man tog godnatt vid slutad sång,
Och uti saln, som mången gång
Hyst hundra gästers syskonsäng,
Med ljung och gräs från skog och äng,
Åt Riddarn reddes till en bädd,
Der han sig lade oafklädd;
Men fåfängt blomman vällukt göt,
Ej heller Elins trolldom bröt
Den heta febern i hans blod.
För själen mången drömbild stod
Af faror, mödor, sorg och gråt.
Än sjönk på sjön hans lilla båt,
Än hästen han i dödskamp såg,
Än förde han på återtåg
En slagen här, som fanan mist
Och sjelfva äran med till sist.
(Från denna fasligaste bild
Bevara Herren mig så mild!)
Se'n ställdes fram hans ungdomstid
Med vänskap, samvetslugn och frid.
