Den här sidan har korrekturlästs
35

Nej, jag ej mera drömma skall,
En manlig själ, i intet fall,
Är villans slaf; — jag mig beger
Till sängs, och skall ej drömma mer.“
Han tog sin gyldne rosenkrans,
Till Gud han bad om lugn och sans.
Och efter denna midnattsbön
Blef oafbruten sömn hans lön,
Tills han af orren väcktes opp
Och solen sken på Venues topp.