Och när till holmen Rodrik kom
Och efter Elin såg sig om,
Hon redan hunnit långt från ön
Och stod på andra sidan sjön.
22.
Vi menskor vissa känslor fått
I hvilka icke jordens blott,
Men äfven himlens anda rår:
Och om det fanns en mensklig tår,
Från lidelsernas drägg så fri
Att Englar speglat sig deri,
Så var det den, en fader göt
Uti en lydig dotters sköt.
En sådan helig droppe föll
Från Douglas öga, då han höll
Den hulda Elin i sin famn;
Fast han med skäl bar hjeltenamn,
Och flickan märkte icke alls
Då ömt hon hängde vid hans hals,
En yngling, artig, skön och god,
Som vördnadsfullt på afstånd stod,
Förrn han blef nämnd af hennes far,
Fast denne yngling Malcolm var.
23.
Hemskt Allans blick flög öfver sjön
Då Rodrik landade på ön.
Bedröfvad gamle Skalden stod