58
Och såg på härjarns öfvermod
Men bortströk sedan, fort och stumt;
Den tår, som gjorde ögat skumt.
Då lade Douglas, vänligt glad,
Sin hand på Malcolms arm och sad':
“Hvad tror du grämer, unge vän
Så djupt, den gamle tjenaren?
Jo vet, han minns den dag, då han
De många Skalder förde an
Som öfver Bothwells hvälfda port
Högt firade den bragd jag gjort,
Då det Normandiska standar
Man i triumf framför mig bar,
Som jag i blodig drabbning tog
När stolte Percys här jag slog,
Och tappre riddare ett tjog,
Sig slöto till mitt segertåg,
Och ingen ringare i makt
Än Rodrik der, i all sin prakt.
Dock Malcolm, jag försäkrar dig
Den ståten icke glädde mig,
Fast man mig räckte segrens palm
Och stämde upp mång helig psalm;
Fast Skalder sjöngo mitt beröm,
Mig söfvande i ärans dröm,
Och Lorder följde mina spår;
Ty denne gubbes tysta tår,
Och denna goda flickas gärd
Af barnslig kärlek, mer är värd,