64
Hvad öde oss kan förestå
Af andras medfart slutas må;
Än mer: i Finlasskogens trakt
Man sett dig, Douglas, stadd på jagt;
Och uti slik förlägenhet,
Säg mig det bästa råd du vet.”
29.
Då Rodrik detta talet höll
Hans mor i stum förundran föll,
Och Elin för sitt qvalda bröst
I fadrens öga sökte tröst.
Bestört och häpen Malcolm stod,
På kinden steg och sjönk hans blod;
Dock af hans blick man tydligt fann,
Hans fruktan blott gick Elin an.
Men Douglas förde fram sitt råd
Med höld, dock utan öfverdåd:
“Af mörka åskmoln hotas vi:
Dock kanske gå de dig förbi,
Men om hos dig jag dröjer qvar
Jag viggen till ditt hemvist drar,
Ty kungabågens ilskna skott
Emot mitt hufvud rigtas blott.
Men du, som kungen följa kan
I spetsen för din tappra Clan
Fyll upp din pligt! Som hans vasall,
Du snart hans vrede blidka skall.
Jag deremot, med Elin, går
