Den här sidan har korrekturlästs

72

Att båda Alpines Clan till fejd.
Om Malcolm mötte någon tropp
Af Rodriks folk, han fara lopp;
Sjelf gubben ville ro i land
Långt öfver sjön till fredlig strand.
Men ynglingen gaf ingen akt
På hvad den trogne tjenarn sagt;
Han bälte, svärd och dolk knöt in
Med starka band i manteln sin
Och snart han flink och färdig stod
Att simma på den svala flod.

37.

Han tryckte gubbens hand, då mild
Han sad: “Farväl, du minnesbild
Af forntids trohet! O, att jag
Fick handla efter mitt behag!
Men kungen styr mitt gods och slott,
Som målsman för min arfvelott,
Och höfvidsman min farbror är
För hela min vasallehär.
Till vänners skydd och sjelfförsvar
Den stackars Malcolm endast har
Sitt svärd, sitt hjerta och sitt mod;
Men om det fins af Grahams blod
En enda vän, som vill och kan
Nu tjena ättens hufvudman,
Ej Douglas längre irra skall
Som jagad hjort, och i det fall,