Den här sidan har korrekturlästs
73

Den fräcke röfvarn dristar sig…
Dock — jag ej mer vill yttra mig;
Men helsa Rodrik Dhu och säg,
Att Malcolm för sin återväg
Behöfde ej en gång hans båt
Och räddes ej att blifva våt.”
Med dessa ord han sprang i sjön,
Och styrde dristigt ut från ön
Och Skalden spände ögat opp
Att öfver fjärden se hans lopp,
Tills blott en punkt han fjerran såg
På klar och månförsilfrad våg.
Ej någon lom flöt mera lätt
Än han, på böljans vida slätt.
När sist han lyckligt steg i land
Han skrek “farväl”, med lyftad hand,
Och Allanbane tillbaka gick,
Med glad, mot himlen rigtad blick.