»Sara! Sätt på tépannan. Kapten Worse skall resa, säger Martha; men jag tänker hon tar fel; hvad tror du?»
»Jag, mor?»
Madam Torvestad ville ha sagt mera, men uttrycket i Saras ansigte var så besynnerligt, att hon afstod derifrån.
Sara är klok, tänkte hon; det behöfves icke.
Derpå slätade hon sitt hår, tog saloppcn och gick. Hon gick ut bakvägen och utomkring huset till porten, emedan hon icke ville gå öfver gården, der Martha var.
Jacob Worse satt retlig och talade med sin magasinsförman, som var principalens vikarie, då han var borta. Affären i staden var fortfarande Worses egen, utan att påverkas af hans upptagande i firman.
Likaledes var Sandsgaard med alla sina olika verk der ute nu som förr uteslutande i konsulns händer. Kompaniskapet inskränkte sig i sjelfva verket till vissa grenar af affären, der Jacob Worses kapital väsentligen var insatt, isynnerhet skeppsrederiet och hvad som dermed stod i förbindelse.
Då skeppar Worse såg madam Torvestad, skickade han bort magasinsförmannen och helsade något förvirrad.
»Jag kommer för att önska er en god och välsignad resa, kapten Worse!»
»Tack — hm — mycken tack, madam — jag skulle annars — »
»Blir det en lång resa?»
»Ja, det är inte godt att veta. Han vill, att jag skall —»