Garman & Worse hade några lyckliga år.
Som en ström af friskt blod löpte Jacob Worses penningar in i den tynande affären, fördelade sig öfver lemmarne och gjorde hela organismen frisk och stark. Och det dröjde icke länge förr än firman hade återvunnit hela sin glans både hemma och ute.
Konsulns ansigte blef åter slätt och obekymradt, och hans steg läto raska och ungdomliga, när han gick uppför den breda trappan för att se till de främmande arbetarne som han hade hemtat från Köpenhamn för att dekorera sällskapsrummen ofvanpå.
Till våren skulle Christian Fredrik komma hem; hans utbildande i utlandet var fullbordadt, när han hade tillbragt den sista vintern i Paris.
Konsuln gladde sig mycket åt att få hem sin son, isynnerhet nu, då han med stolthet kunde visa honom, att huset stod väl vid makt och att affären var i hög grad blomstrande.
Det var blott detta enda med Worse. Konsul Garman förbannade i sitt hjerta haugianerna och alla heliga mer än någonsin. Det hade gått som