Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
— 18 —

2.

»Sara, du går på bönemötet i eftermiddag,» sade madam Torvestad till sin äldsta dotter.

»Ja, mor.»

»Skeppar Worse har kommit hem; jag skall gå upp och önska honom välkommen. Den arme mannen är väl ännu i sina synder och utan begär att delaktiggöras i brödernas tillträde till nådastolen. Tänk, Sara, om någon af oss kunde bli ett redskap i Herrans hand till att rädda denne vilsefarande!»

Madam Torvestad såg oafvändt på sin dotter, men Sara, som stod vid köksbänken och diskade efter middagen, lyfte icke sina ögon, som voro mörka och stora med långa ögonhår och svarta, starkt markerade ögonbryn.

»Du kunde gerna fråga vännerna, om inte en och annan känner sig uppkallad att titta in till oss för att samtala om det som talats på bönemötet och sålunda ömsesidigt styrka och befästa hvarandra i nådens samfund.»

»Ja, mor.»

Madam Torvestad gick in i salen, som var litet mörk, derför att den låg inåt gården. Eljest