någon subvention af en af våra egna skeppare. Derför var jag den, som fordrade förändringen af firman, i det jag ansåg ett sådant öppet sätt att gå till väga vara icke blott mest öfverensstämmande med vår egen värdighet, utan också med de i den solida handelsverlden gällande principer; ehuruväl jag icke vill neka, att det var mig påkostande att förändra min faders gamla firmanamn, liksom jag ingalunda är blind för de förvecklingar, som ännu af detta kompagniskap kunna resultera. Dessa frågor har jag under den senare tiden flitigt öfvervägt, och det är min afsigt att genom detta bref sätta dig in i sakernas ställning för närvarande, samt korteligen meddela dig en öfversigt af den plan, som jag ämnar följa och, som jag hoppas, realisera för framtiden.
Vår gamle Jacob Worse är nu för tiden mycket sjuk, och efter det besök, som jag för några dagar sedan aflade vid hans sjuksäng, kan jag ju tyvärr ej hysa något tvifvel om att hans dagar äro räknade; hans äktenskap blef, som jag både tänkte och förutsade, till ringa lycka för honom. Ty, som du förmodligen känner till, tillhör hans hustru de religiösa svärmarne, och under dessa få år har hon i förening med sin mor och den öfriga heliga skaran lyckats till den grad förstöra vår gamle Worse, att jag ej vill befläcka detta papper med att utmåla hans sorgliga decadence, utan jag föredrager att lägga band på min sorg och harm och endast hålla mig till det affärsmessiga.
När nu Jacob Worse afgår med döden — och under hans närvarande tillstånd kunna vi endast
