Det var en annan, som äfven fann sig synnerligt väl, fast icke heller han följde så noga med i sjelfva uppbyggelsen, och det var Lauritz Seehus i sin vrå.
Han var så lycklig efter sitt utståndna lidande, att han alls icke hade tråkigt, som han eljest brukade på konventiklarne; han kunde ju se Henriette. Och då de heliga orden och sången äfven gjorde sitt intryck på honom, som hade varit så länge ifrån det, blef han så rörd, att han tackade Vår herre, derför att han hade sändt honom denna korta men hårda pröfning, för att han desto bättre skulle uppskatta huru godt han nu hade det.
Då salmen var sjungen, buro husets döttrar in té och smörgåsar. Efter en bordsbön af Endre Egeland, åto alla med god aptit och drucko mycket té, hvarefter de åtskildes litet efter klockan nio.
Då Worse åter stod nere i sina rum och såg madam Torvestads gäster gå öfver torget, visste han icke om han skulle skratta eller svärja, när han tänkte på, att det var tillsammans med dessa menniskor han hade tillbragt sin första qväll.
Der gick Endre Egeland, om hvilken det sades, att han lockade bondpigorna ned på magasinet, och Sivert Gesvint, som hade lurat honom så skamligt på saltet!
Det skulle bara Randulf veta!
Likväl måste han flera gånger tänka på huru trefligt det hade varit att sjunga med jungfru Sara, och han tyckte att det var ensamt och tråkigt i hans stora luftiga rum.
