4.
De följande qvällarne var skeppar Worse åter på klubben och fann sig väl. Det var bara de första dagarne det gick så på sned med de unga Amerikafararne.
Sedan samlades nog gamla vänner omkring honom, och han talade om mången god historia från Rio de Janeiro, sjöng också ett par engelska visor med refräng på spanska, som han hade lärt sig af en vacker flicka, som hängde i en matta mellan två palmträd.
Det var någonting som slog an; ty på klubben sjöngs nästan hvarje afton; och då de hade lärt sig den spanska refrängen, föll kören in med en kraft, så att skedarne skallrade i de stora, rykande toddyglasen:
«Ah chio — chio — la la la,
Ah — chio — chio voi!«
Der voro både hamnfogden Snell och kontrollör Aarestrup, tullförvaltar Preuss och brandchefen och för öfrigt en hel hop kaptener och redare.
