Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
vinden bar den muntra sången in öfver staden: »Amalia Maria! vi kommo från Lissabon» — och saltet rasslade ut i den breda trärännan och ned i lastbåten med det oförglömmeliga trefliga ljudet, och hela staden luktade sill litet grand, men helst sjö — frisk Nordsjö.
Och personer, som hade varit länge hemifrån och farit jorden rundt, sade, att sådan luft fans ej annorstädes i verlden; och de reste ut och de kommo igen; och hemma var det några få som längtade ut, men alla, alla, som voro ute, längtade hem.