från; likawist, som iag wiste at för Gud är ingen ting omöielig, så wille iag eij heller i detta måål misströsta, utan lät föra honom på kärra öfwer 3. mijl til källorna, hwar af han drack och 3. weckor wid pass tumblade efter wanligheten som ett nystan på händerne och de ihopkrumpne knään; efter hwilka 3. weckors förlopp han ifrån tårpet Broerne der han låg, ohngefär 400 steeg ifrån källorne, begynte krypa på knänen, som då blifwit smidige och någorlunda böilige; och när han sedermehra än wid pass 14. dagar drucket och blefwet twungen (ty godwilligt wille han intet) at esomoftast bada, begynte han med en kryckia gå räät och håppa på det ena benet. Änteligen kom han så wijda, at han utan kryckia begynte leda sig uth med wäggarna, och wid slutet aldeles och fullkombligen gå, som han och nu för tiden går och alt sedan gått i Wästerås Schola, hwarest iag lät honom efter dess åstundan introducera, och gifwit det Tilnambnet Fontanus efter han genom Gudz Nåd och desse källors kraft så underligen blefwet hulpen.
Sida:Skraggenstjerna - Kårt författning af några lyckelige curer (1703).djvu/16
Den här sidan har korrekturlästs
* ( 2 ) *
Och
