te bryta, war det mig omöieligit at utstreckia Låren ifrån Benen, utan Senorna i knäweken kändes som hårda pinnar. Han continuerade sedan med drickande, och tillika understundom badade, då iag fann at han alt mehr och mehr kunde böija sine knän och hielpa sig fort: fördenskull som han i Brotårpet hölt sig mäst upp[e] derest iag wistades, twingade iag honon hwar dag at bada sig, ja och ofta twenne gånger om dagen; hwar igenom han änteligen kom så wijda at han kunde gå räät på kryckia, och hoppa på det ena benet, och på sidstone hielpa sig fort utan kryckia. Han war wäl i begynnelsen som små barn något owan at gå, men på slutet kunde han löpa med mig kapp. Jag skickade honom sedan åthskillige ärender, hwilka han oförsumeligen bestä[l]te uti ett löpande. Der iag detta icke hade sedt med mina egna ögon, kunde iag äfwen som många andra hålla det otroligit; men nu bör mig eij förtiga ett så stoort Gudz Wärk, som han emot allas förmodan uppå detta fattiga barnet i så måtto bewijsat hafwer. Jag kan
Sida:Skraggenstjerna - Kårt författning af några lyckelige curer (1703).djvu/18
Den här sidan har korrekturlästs
* ( 4 ) *
och
