hon med stoor möda kunde höra det man hårt ropade i örat på henne. Deriemte har altstadigt dunckat i hufwudet, lika som man med en klubba stått och bultat der i. När hon en Monad drucket, och drupet af watnet liumt i örorna, fick hon så fullkombligen sin hörssel igen att modren sielf sade i närwahru af Mons. W. H. som då waar i kammaren, när hon tog afsked, att hon intet hade trodt om hundra det sagt, det hon någonsin skulle få höra så wäl som hon nu hörde; Dunckandet i hufwudet gick och aldeles bort.
IX.
ÄFwen så plågades en Jungfru från U. S. om sine 30. åhr en långan tijd af en swår fluss på öronen som och Rosen i hufwudet, hwilcket henne på sistonne så hårt angrep att hon snart sagt aldeles miste sin hörssel; Hon klagade sig altid höra för öronen ett starckt susande lika som en ström stundom som grisar skulle gnälla, ibland som klockor
