klimpar, och de arbetade varenda dag. Guldet packades i älghudspåsar, femtio skålpund i varje påse, och dessa påsar travades upp som ved utanför hyddan av granris. De arbetade som jättar, och den ena dagen efter den andra försvann som en dröm under detta hopande av skatter.
Hundarna hade nu ingenting alls att göra, utom att emellanåt släpa hem villebråd som Thornton hade dödat, och Buck låg i timtal framför elden och funderade. Den kortbente och ludne mannen kom för honom oftare nu, då han hade så litet att göra, och medan Buck låg där och blinkade framför elden, tyckte han sig allt emellanåt vandra omkring med honom i en helt annan värld, som han också kände till.
Huvudsaken i denna andra värld tycktes vara fruktan. Då Buck såg den ludne mannen sitta och sova framför sin eld med huvudet mellan knäna och händerna sammanknäppta där ovanpå, lade han märke till att mannens sömn var mycket orolig. Han spratt ofta till och vaknade hastigt, och då brukade han stirra förskräckt inåt mörkret och kasta mera ved på elden. Vandrade de utmed en havsstrand, där den ludne mannen samlade skaldjur och åt varefter han fann dem, spejade hans ögon omkring överallt efter dolda faror, och hans ben voro färdiga att fly med vindens hastighet vid första skymt av fara. Genom
