just nu i sin fulla blomstring, på sitt livs höjdpunkt, sprudlande av styrka och kraft. Då Thornton smekande strök honom med handen över ryggen, hördes ett smattrande och fräsande ljud, emedan varje hårstrå vid denna beröring urladdade sin inneboende magnetism. Varje atom av hans varelse, hjärna och kropp, nervvävnad och fibrer, var uppdriven till den utsöktaste fullkomning, och mellan alla dessa delar rådde den största harmoni. Allt som fordrade skarp syn och hörsel och rask handling uppfattade han med blixtsnabb hastighet. Hur häftigt en varghund än kunde göra ett språng till anfall eller försvar, gjorde Buck det dubbelt så snabbt. Han såg rörelsen och hörde ljudet och handlade på kortare tid än andra hundar behövde endast för att uppfatta åt vilket håll de skulle se eller lyssna. Uppfattning, beslut och handling voro ett för honom. Naturligtvis skedde de var för sig, men i så blixtsnabb följd efter varandra, att de nästan blevo till ett. Hans muskler voro fulla av livskraft och spänstiga som stålfjädrar. Livet sjöd inom honom i en mäktig flod, yster och hejdlös — det tycktes nästan vilja spränga sitt omhölje i ren extas och välla ut över all världen.
»Aldrig har det funnits maken till hund», sade John Thornton en dag, medan de tre kompanjonerna stodo och sågo efter Buck, då han marscherade ut ur lägret.
