Sida:Skriet från vildmarken.djvu/27

Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
II.


PÅKENS OCH HUGGTANDENS LAG.


Bucks första dag på Dyeas strand liknade en mardröm. Varenda timme medförde nya obehagliga överraskningar. Han hade plötsligt blivit ryckt ur civilisationens sköte och slungats huvudstupa in i primitiva förhållanden. Detta var minsann ej något soligt och lättjefullt liv med ingenting annat att göra än att slå dank eller ha tråkigt. Här fanns varken frid eller ro eller ens ett ögonblicks säkerhet. Allt var brådska och förvirring, och i varje minut voro liv och lemmar i fara. Man tvingades ovillkorligt att ständigt vara på sin vakt, ty dessa hundar och män voro alldeles icke hyfsade hundar och män. De voro allesammans vildar, som icke kände till andra lagar än påkens och huggtandens.

Aldrig hade Buck sett hundar slåss så som dessa varglika djur, och hans första erfarenhet i den vägen gav honom en oförgätlig läxa. Det var egentligen en erfarenhet i andra hand; i annat fall skulle han

23