för det året. Det fanns många omständigheter som gynnade hans beslut. Vilan under den senaste veckan hade gjort hundarna godt och försatt dem i god kondition. Vägen, som på uppresan hade varit så godt som obanad, hade sedan blivit tilltrampad av andra resenärer. Vidare hade polismyndigheterna anordnat två eller tre nederlag för livsmedel såväl för hundar som för människor, så att han kunde färdas nästan utan packning.
Första dagen kommo de ända till Sixty Mile, vilket sålunda var en dagsresa på femtio mil, och dagen därpå voro de på väg uppför Yukon, ett godt stycke bortåt Pelly. Men denna utomordentliga hastighet uppnåddes icke utan stort besvär och många svårigheter för François. Det försåtliga myteri, som Buck hade frammanat, hade förstört all solidaritetskänsla hos hela spannet. Det drog icke längre så jämnt och så stadigt, som om en enda hund hade gått i selen. Den hemliga uppmuntran Buck gav åt alla rebeller hade förledt dem till alla möjliga små ofog. Spitz var ej längre den fruktade anföraren. Den forna vördnaden för honom var försvunnen, och de gingo ända därhän att trotsa hans myndighet. En kväll stal Pike ett stort stycke fisk från honom och slukade det under Bucks beskydd. En annan kväll ställde Dub och Joe till krakel med Spitz och läto honom undergå det straff som de hade förtjänat. Och till
