Sida:Skriet från vildmarken.djvu/68

Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
IV.


KAMPEN OM CHEFSKAPET.


»Nå? Vad var det jag sa’? Hade jag inte rätt när jag sa’ er, att Buck är så god som två djävlar?»

Det var François som utropade detta, då han följande morgon fann att Spitz var försvunnen och att Buck var full med sår. Han drog hunden fram till elden och visade på den ena blessyren efter den andra.

»Den Spitz har slagits som ett rent helvete», sade Perrault, då han betraktade alla gapande revor och sår.

»Och den Buck har slagits som två», ljöd François’ svar. »Men nu blir här säkert lugnare. Ingen Spitz mer, intet bråk mer. Alldeles säkert.»

Medan Perrault packade ihop bagaget och lastade släden, gick François för att sela på hundarna. Buck gick genast fram till den plats som Spitz förut hade haft. Men François tänkte icke på honom, utan ledde fram Sol-leks till anförareplatsen. Enligt hans tanke var Sol-leks den lämpligaste att ersätta Spitz som

64