Trettio dagar efter den, då posten avgick från Dawson, ankom den till Skaguay, ditforslad av Buck och
hans kamrater. De voro allesammans i ett jämmerligt tillstånd, utslitna och kraftlösa. Bucks hundrafyrtio skålpund hade gått ned till hundrafemton.
Och hans kamrater hade jämförelsevis magrat ännu
mer, ehuru de allesammans från början haft lättare
kroppar. Hycklaren Pike, som under sitt bedrägliga
liv ofta hade med framgång låtsat sig ha ondt i ett
ben, linkade nu på allvar. Sol-leks var också halt,
och Dub hade skadat sig i ena bogen.
Allesammans hade fått sina fötter förskräckligt illa tilltygade. Det var som om de hade förlorat all spänstighet. Fötterna sattes tungt, nästan motvilligt i marken, och detta gjorde dagsresorna dubbelt tröttsamma. Det var intet annat fel med dem, än att djuren voro dödströtta. Men det var icke den dödströtthet som kommer av en kortvarig och häftig
