hustrur och släktingar som icke hade begivit sig dit, att posten till och från dessa otillgängliga trakter växte till ett oerhördt omfång. Och så var där också officiella order, som skulle fortskaffas. Nya spann av Hudson-Bay-hundar skulle sättas i stället för dem, som voro odugliga att vända om. Dessa värdelösa skulle man naturligtvis göra sig av med, och då hundar ju räknas för ingenting i jämförelse med pengar, skulle de säljas.
Tre dagar gingo, och under denna tid kände Buck och hans kamrater först riktigt, hur trötta och kraftlösa de voro. På morgonen den fjärde dagen kommo två män från Förenta staterna och köpte dem med seltyg och allt för en spottstyver. De bägge männen kallade varandra »Hal» och »Charles». Den sistnämnde var en medelålders, ljushyad man med matta, vattniga ögon och djärvt uppvridna mustascher, som utgjorde ett slags dementi för den slappt hängande munnen. Hal var en yngling om nitton eller tjugu år. Han bar en stor revolver och en väldig jaktkniv instuckna i ett bälte kring livet, som var alldeles proppfullt av laddade patroner. Detta bälte var det mest i ögonen fallande hos honom. Det var ett tydligt bevis på hans gröna ungdom — hans absolut oomtvistliga ungdom. Bägge dessa män voro tydligen ur sitt esse, och varför sådana som de skulle äventyra att ge sig av till Norden, hör till de mystiska frågor, på vilka man aldrig kan få något svar.
