hon sina ögon och började kasta ut allt möjligt, till och med saker som voro absolut nödvändiga. Och när hon på detta sätt hade gått igenom sin egen utrustning, tog hon med samma nit hand om sina följeslagares och for fram som en virvelvind.
Efter denna utgallring var packningen reducerad till hälften, men den hade i alla fall ett försvarligt omfång. På kvällen följdes Charles och Hal åt och köpte sex stycken importerade hundar. Det ursprungliga spannet bestod av sex draghundar och hade under rekordfärden ökats med Teck och Koona, som köptes vid Rink Rapids — tillsammans med de sex nyköpta voro hundarna således nu fjorton till antalet. Men nykomlingarna dugde icke till mycket, fastän de hade tränats efter sin ankomst. Tre av dem voro korthåriga pointers, den fjärde var Newfoundländare och de bägge andra bastarder av obestämd ras. De tycktes icke ha begrepp om någonting, dessa nykomlingar. Buck och hans kamrater betraktade dem med ovilja, och ehuru han mycket fort lärde dem att veta sin plats och vad de icke skulle göra, kunde han omöjligt lära dem vad de skulle göra. De gingo icke ens villigt i selen. Med undantag av de bägge bastarderna voro de allesammans förvirrade och modfällda genom den besynnerliga vilda omgivningen, dit de hade förflyttats, och genom den dåliga behandling de hade rönt. Och de bägge bastarderna tycktes vara
