Den här sidan har korrekturlästs
— 43 —
DEN UTESTÄNGDE ÄKTA MANNEN.
Nå men, har man sett på så befängdt-san,
Ljuset har hon släckt och porten stängt-san,
Jag ej vågar bulta,
Får väl gå och stulta
Hela natten, fastän det är strängt-san.
Snö och blåst utaf den bistra sort-san,
Västen tunn och fracken något kort-san,
Hur jag jemnkar kragen,
Fryser ändå magen:
Öfverrocken har Jag spelat bort-san!
Vore min Barbara mera öm-san,
Men nu är hon som en furie gröm-san.
Säkert hon mig strypte,
Blå och gul mig nypte,
Om jag störde hennes ljufva dröm-san.
