Den här sidan har korrekturlästs
— 154 —
TILL MIN MAGE.
Min söta mage! det går aldrig an,
Du är ju redan som en liten trumma.
Att hålla dig med kläder nu, min sann,
Det kostar icke någon liten summa.
Med hvarje dag du växer tum på tum,
Och jemt despotiskt du på anslag pockar,
I mina byxor skriks: ge rum! ge rum!
Och dito dito skriks i mina rockar.
Hvem kan för din skull ändra jemt sin rock,
Det skulle kosta snart min hela kassa.
Jag undrar, hvem som bedt dig bli så tjock,
Att inga byxor mera kunna passa.
Du smörjer dig ur tallrikar och glas
Med frisk aptit: hur kan man då bli mager,
Du frågar icke, hvarfrån allt skall ta's,
Du tänker blott som Cajsa Warg: ”man tager.”
