Den här sidan har korrekturlästs
— 158 —
Ifrån huvudet ned
Genom vadorna med,
I hvarendaste led,
Genom ryggmerg och skinn
Tränger kölden sig in.
Och som is är min blod.
Om blott själen förstod,
Hvad han borde förstå,
Tog han skridskor uppå
Och försökte att gå
I kanalerna små.
O! hvad storm,
O! hvad gorm!
Ingenting vill förslå
Hvad man än vi ta på:
Det bär rakt af till fjells,
Ytterstöflar och pels,
Och kavaj och peruk —
Man kan riktigt bli sjuk
Då ej slikt vill förslå,
Hvad skall kroppen då få
Till att värma sig med!
Skall man köpa sig ved?
Skall man ta sig en sup?
Eller slå sig på slup
I en sängbädd af dun
I all tysthet med frun?
