de ljusa två,
som vandra på himmelens slätter.”
"Du hedniske dåre, på himlens fält,
der Gud dem ställt,
sin gång gå solen och månen.
Så goda som onda de se uppå
ifrån det blå
och lysa den vise och fånen.”
”Klokt svaradt, sad jetten. Väl mörkt också,
jag kan förstå,
dem utan, här blefve i Skåne.
Välan, jag begär blott hvad sjelf du har,
ditt ögonpar,
och afstår från sol och från måne.”
”Blir kyrkan blott byggd, var den frommes svar,
mitt ögonpar
till rof jag dig gerna vill unna.
De himmelska syner ej slockna med det,
Guds Majestät,
Guds lof kan den blinde förkunna.” —
Nu kretsen blef helgad och bönen sagd
och grunden lagd,
till verket jetten vill hasta.
Först hvälfver han kryptan, sin kulas bild,
från dagen skild,
med bågar som himlens så fasta.
Derefter till Romeleklint han drar,
ett berg han tar
och rycker från lossnande rötter,
Sida:Snösippan. Poetisk Vinterkalender för 1841.pdf/40
Den här sidan har korrekturlästs
36
