Om jag går på en upplyst gata, så har jag alldeles ovilkorligt och utan något åtgörande från min sida fördel af belysningen. Konsumtion af denna art kan icke besörjas af en privat förening; ty genom att endast låta bli att vara medlem af föreningen kan ju hvem som hälst undandra sig att betala för gatubelysningen, som han lika fullt drar nytta af. Det ligger i naturen af hvarje dylik social konsumtion, att den kräfver tvångsorganisationer, alltså sociala bildningar dem hvar och en kan tvingas att tillhöra, så snart han utan något sitt åtgörande, blott och bart såsom medlem af samhället, deltar i den sociala konsumtionen. Hvad som egentligen karaktäriserar stat och kommun och skiljer dem från andra sociala bildningar är att de äro dylika tvångsorganisationer af konsumenter, som individen utan vidare måste tillhöra.
Det följer af det nu sagda, att ett stort fält, den sociala konsumtionen, för alltid måste vara undandraget den kooperativa rörelsen. Denna rörelses verksamhetsfält är äfven på andra håll ganska starkt begränsadt.
Det fordras nämligen för det andra, att den grupp af konsumenter, kooperationen skall sätta i förbindelse med producenterna, är en fast, inländsk, hälst lokal kår, med stadig efterfrågan af allmänt kända artiklar. Växlande konsumenter kunna icke bilda en kooperativ enhet: ångfärjeförbindelsen mellan Malmö och Köpenhamn kan icke öfvertas af trafikanterna; detsamma gäller i allmänhet om anstalter afsedda att tjäna resande. Det är tänkbart att ett starkt utveckladt kooperationssystem kan öfverta en stor del af ett lands produktion; men den del af produktionen, som är afsedd för export, står nödvändigtvis utanför den kooperativa rörelsen, det skulle då vara att den öfvertages af kooperativa organisationer i andra land. Detta sker ju, som vi sett, redan till en viss grad; men innan hela världskonsumtionen organiserat sig kooperativt, torde det dock dröja
