Det omslag, som ägt rum i vetenskapens uppfattning af de höga lönernas verkningar, har nog icke blott sin grund i att man lärt sig bedöma saken mera objektivt och undersöka den grundligare, utan också i en småningom fortgående förändring af själfva det sakförhållande, hvarom striden rört sig. Det tjugonde århundradets industriarbetare är icke samme man som 1600-talets handtverkare eller grofarbetare. Här har försiggått en folkuppfostran i stor skala, som bibragt arbetarne helt nya vanor och helt andra fordringar på lifvet. Hvad detta betyder för frågan om de höga lönernas ekonomi skola vi strax se.
Det är utmärkande för den moderna nationalekonomien, att den icke längre nöjer sig med allmänna teoretiska resonnemang, öfver ett föreliggande spörsmål utan sträfvar att genom noggranna undersökningar få reda på hur saken i verkligheten förhåller sig. Så ock i fråga om de höga lönernas ekonomi. För att verkligen få veta hur höga löner inverka på arbetarne måste man naturligtvis jämföra resultaten af väl aflönadt och af illa aflönadt arbete. Härför fordras emellertid ett material, som det ingalunda är lätt att anskaffa. Den engelske parlamentsledamoten Brassey gick till denna uppgift med särskildt goda förutsättningar: hans fader var sin tids störste järnvägsbyggare och hade utfört anläggningar i snart sagdt alla delar af världen; sonen begagnade sig af de erfarenheter, som härvid samlats, och sammanställde dem i sin berömda bok »Work and Wages» (»Arbete och löner») (1872).
Brassey’s hufvudresultat är att arbetskostnaden i stort sedt är densamma öfverallt, trots mycket stora olikheter i arbetslönen; och han förklarar detta med att de högre aflönade arbetarne uträtta så mycket mer. År 1842 hade hans fader byggt en järnväg från Paris till Rouen; där användes 10,000 man, hvaraf 4,000 engelsmän;
