England och i Amerika. Denna tryckning utföres med graverade kopparrullar. För hvarje färg i mönstret har man en särskild rulle, och då tyget löper genom maskinen, går det öfver alla de olika rullarne, så att det kommer ut tryckt med det fullständiga mönstret. Med tre eller fyra rullar trycker man i Amerika per dag 400 tygstycken om 50 yards hvar, med 8 till 10 rullar 250 sådana stycken. Det gör 20,000 yards (öfver 18 kilometer) i förra fallet och 12,500 yards i det senare fallet. I en annan fabrik hade man till och med kommit upp till 700 stycken per dag. En tryckare i dylika fabriker har 4½ doll. om dan (öfver 16 kr.), hans medhjälpare 1½ doll. (5,50 kr.) Men lönerna spela här icke längre någon roll för produktens pris. Om dessa två män trycka 20,000 yards, blir ju arbetskostnaden endast 0,03 cents per yard, alltså något mer än ett tiondedels öre per meter.
Europeiska tryckerier kunna omöjligen arbeta så billigt. De måste framställa en oändlig mängd olika mönster för att tillgodose sina många olika kunders skiftande smak. De kunna alltså icke hålla sina maskiner i gång dag efter dag med ständigt samma mönster; men det är just hvad amerikanarne göra, som producera för en stor konsumtionskraftig arbetarbefolkning med tämligen likformiga behof och som därför kunna sätta in hela sin kraft på att producera massor. En ledande firma i Manchester hade 10,000 à 11,000 graverade kopparrullar på lager för att kunna effektuera efterbeställningar, som möjligen kunde komma från något af de världens olika hörn, dit firman exporterade. Sådant förorsakar naturligtvis betydande omkostnader. Själfva arbetskostnaden år i Manchester tio gånger så hög som i Amerika; i Tyskland är den ändå högre.
Skodon göras numera öfverallt med maskiner och mestadels med amerikanska maskiner. Skillnaderna i