hvar person inom olika kön och åldersklasser faller följande belopp, räknade i pfennig pr dag:
| 0–5 år | 6–10 år | 11–15 år | 16–20 år | öfver 20 år | |
| mankön | 33 | 50 | 67 | 80 | 100 |
| kvinnkön | 25 | 40 | 50 | 67 | 80 |
Häraf kan nu hvarje arbetare räkna ut hur mycket han skulle få att lefva på för dagen för sig och sin familj, om nationens inkomster delades lika mellan alla.
Naturligtvis är en räkning sådan som denna icke absolut tillförlitlig; vi kunna mycket väl ha uppskattat inkomsten några millioner för lågt eller afdraget för kapitalökning några millioner för högt och på den grund fått en för liten kvot. Men jag påstår, att felet i denna kvot icke kan vara särdeles stort. För att visa detta vill jag påpeka, att om en vuxen man i stället för 1 mark om dan skulle fått 1 mark och 10 pfennig, så skulle därför erfordrats, att den inkomstsumma, som fanns att dela, hade varit 828 millioner mark större än vi antagit. Så stort fel ha vi sannolikt dock icke begått vid våra beräkningar. Vi kunna därför vara tämligen vissa på, att kvoten icke i verkligheten skulle öfverstiga en krona pr dag (1 krona = 1 mark 12,5 pfennig).
Hvilket resultat en sådan räkning skulle ge i Sverige kunna vi icke säga med säkerhet, då vi icke ha tillräckligt noggranna data för ändamålet. Men i det stora hela, får väl Sverige ändå anses som ett fattigare land än Preussen, och det synes sannolikt att den svenska arbetaren skulle ha ännu mindre att vänta sig af en lika delning. I Danmark åter skulle väl kvoten antagligen bli något högre.
Af denna undersökning framgår den lika slående som oomtvistliga sanningen, att en lika delning icke skulle kunna åstadkommas utan att de bättre ställda arbetarne också finge dela med sig åt de fattigare, så att alla utan åtskillnad förvandlades till proletärer. Det kan dock
