20 doll. i veckan, hvilket för en 10 timmars arbetsdag gör 33 cents i timmen. Genomsnittslönen i fabriken var omkring 22 cents i tim., alltså visserligen endast ⅔ af hvad de yrkesskickliga urmakarne förtjänade, men likväl en ganska god lön, särskildt om man tar i betraktande, att större delen af arbetarne utgjordes af kvinnor – 22 cents i timmen motsvarar dock öfver 8 kronor om dan för 10 timmar. Besparingen i arbetskostnad för de 1,000 urverken var under dessa förhållanden kolossal: 80,000 doll. i det ena fallet – 1,800 doll. i det andra. Detta betyder att arbetskostnaden för ett sådant urverk genom införandet af maskinteknik nedbragts från 80 doll. till 1 doll. och 80 cents. I stället har naturligtvis kommit någon ränta för det i fabriken nedlagda kapitalet; om beloppet af denna lämnar statistiken tyvärr ingen uppgift; men det är ganska säkert att den totala produktionskostnaden trots den större räntekostnaden dock är betydligt mindre i den moderna fabriken, än i den gamla verkstaden.
Nu är det ju klart, att om man kan sälja ett ur till en bråkdel af den forna kostnaden, kan man också sälja många gånger flere ur. Bruket att begagna fickur kommer nu att vinna insteg inom stora lager af befolkningen, dit det förut ej kunde tränga på grund af urens dyrhet. Men i samma mån detta blir fallet, blir det sannolikt också arbete för en stor del af de gamla urmakarne med att reparera och sköta alla dessa ur. Utvecklingen till fabriksdrift blir då till fördel för alla parter.
För att fabricera 25,000 pund tvätt-tvål behöfde man med handarbete 432 timmar; det göres nu på 21½ tim. Den nya tekniken har medfört en stegring af lönerna på omkring 50 %. Trots denna stegring har arbetskostnaden sjunkit till från 43 doll. till 3¼ doll. Detta medför naturligtvis en betydlig sänkning i priset på tvål, och det innebär ju att den arbetande klassen i sin helhet kan
