till sist lämna valplatsen. De öfriga få ständigt en allt smalare marginal att lefva på; men detta sporrar dem endast till allt större ansträngningar; och så kan det hända att de också gå ur denna ständigt fortgående delning med vinst.
Arbetarerörelsen behöfver liksom alla stora agitationer sina slagord. Ett sådant har ordet »profit» blifvit; man har kommit så långt, att man betraktar profiten såsom inkarnationen af alla de fientliga makter, som stå i vägen för arbetarklassens frigörelse. Denna kamp mot profiten skjuter betydligt öfver målet. Profiten är icke i och för sig något ondt; det är endast den lättförtjänta profiten som är skadlig. Den är skadlig därför att den låter folk njuta lifvet, utan att göra sin tillbörliga insats i lifvet, komma fram utan det rätta måttet af kraftutveckling i samhällets tjänst. Och alldeles särskildt är profiten till skada, där den erhålles såsom frukt af ett naturligt monopol, utan att vederbörande utfört det allra minsta nyttigt arbete för samhället. Hvarje sådan ändamålslös och därför skadlig profit kan med stor fördel för samhället uppsugas af arbetarne, vare sig genom fackföreningarna eller genom den kooperativa konsumtionen. Men om någon arbetsgifvare, i trots af den trånga marginal, som arbetarne lämnat honom, genom hög personlig duglighet och genom att sätta in hela sin kraft, förmår att skapa sig en hög profit, så är detta icke på något sätt att beklaga, utan det är naturligtvis till positiv nytta, äfven för samhället i dess helhet.
Om den industriella utvecklingen är en så viktig sak, som vi här funnit den vara, så måste vi fråga oss: med hvilka medel kunna vi bäst främja denna utveckling? Dessa föreläsningar ha afsett att reda ut i hvilken mån moderna socialpolitiska sträfvanden ha denna tendens. Men det finns ju också krafter utanför den egentliga
