ekonomisk princip, den att man skall använda hvarje kraft där den gör mest nytta. Den demokrati, som samlar sig omkring denna grundtanke, är oupplösligt förbunden med det producerande samhällets sträfvan efter högsta möjliga effektivitet och bär därför också inom sig segern öfver alla på privilegier och monopol uppbyggda samhällsformer. Men denna moderna demokrati står på intet sätt i motsats till en personlighetens aristokrati; tvärtom: ju djupare urvalet sträcker sig ned i massornas breda lager, desto kraftigare verkar det, desto mer utvald blir den typ, som framgår ur konkurrenskampen.
Socialpolitikens uppgifter med hänsyn till det ekonomiska urvalet äro emellertid ingalunda uttömda härmed. Vi ha redan anmärkt, att den typ, som framgår ur en konkurrens, är beroende på de betingelser, under hvilka konkurrensen äger rum. Det blir alltså en sak af allra högsta betydelse att på alla områden söka gestalta dessa betingelser så, att det ekonomiska urvalet kommer att verka till ett framåtskridande. Därför är för socialpolitiken den ledande synpunkten vid bedömandet af alla samhällsinstitutioner och sociala företeelser den: hvilken inverkan ha de på konkurrenskampen? i hvilken riktning påverka de urvalet? Det är också denna synpunkt vi i det följande i främsta rummet vilja anlägga, då det gäller att bilda oss ett omdöme om nutidens viktigaste socialekonomiska företeelser, den kooperativa rörelsen och fackföreningsrörelsen.
Vi ha hittills uppehållit oss vid den faktor i den sociala utvecklingsprocessen, som närmast motsvarar »det naturliga urvalet». Men vi få icke glömma, att den moderna utvecklingsläran vid sidan af det naturliga urvalet sätter den funktionella anpassningen som en andra hufvudfaktor i utvecklingen, och att denna företeelse också har sin motsvarighet på det sociala gebitet.
