Det är ju en gammal sats, att ett organ, som öfvas, utvecklas just genom användningen, under det ett organ, som icke begagnas, vissnar bort. På detta sätt anpassa sig alla lefvande varelser för sin verksamhet.
På senare tid har denna lära fått ett mäktigt stöd i den nya vetenskap, som kallas »utvecklingsmekanik» och som söker med experimentella och matematiska metoder på rent mekanisk grund förklara de olika organens anpassning för sina uppgifter. Nå väl, äfven i det ekonomiska lifvet anpassa sig individerna efter de kraf, som ställas på dem. Det finns naturligtvis äfven där en rent mekanisk anpassning efter sysselsättning. Men där tillkommer en annan art af anpassning, den medvetna, som för socialpolitiken har större intresse. Denna anpassning är ju i själfva verket ett af de allra viktigaste medlen för ett folks uppfostran. Människorna skilja sig från öfriga varelser däri, att de äro medvetna om de kraf, som ställas eller komma att ställas på dem på olika platser i lifvet; de anstränga sig därför för att fylla dessa kraf, och deras energi träder sällan så kraftigt fram, som då det gäller att vinna eller försvara en ekonomisk ställning. Så mycket mer maktpåliggande är det då att gestalta hela det sociala lifvet så, att denna medvetna anpassning blir så kraftig som möjligt och genom hela sin riktning blir ett fruktbringande led i framåtskridandet.
Vi skola finna hvilken betydelse denna synpunkt har, särskildt för bedömandet af fackföreningarnes politik.
